Reinfeldt sjunker till en ny bottennivå
Några dagar efter riksdagsvalet förutspådde jag att regeringen skulle bli en stor besvikelse för de som trodde att regeringsskiftet skulle innebära något nämnvärd liberalisering av Sverige. Och nu ser vi hur borgerliga debattörer ( se exempelvis här och här ) uttrycker besvikelse över Reinfeldts allt annat än borgerliga eller liberala DN debattartikel.
I vad som måste vara en närmast historisk artikel så fördömer en moderatledare kommunalpolitiker som sänker skatten. Det måste vara första gången någonsin-åtminstonde under den tid moderaterna hetat moderaterna. I vilken mån detta utspel är ett utslag av valtaktik för att vända opinionsraset och i vilken mån det är genuin övertygelse är oklart. Förmodligen är det dock huvudsakligen valtaktik (trots att det är nära 46 månader till nästa val) då Reinfeldt är ökänd för att sakna allt som liknar fasta övertygelser.
Det som dock måste framhållas är att det finns inga belägg alls för att ökade statliga satsningar skulle leda till högre kvalitet. I Hongkong ligger den offentliga konsumtionen på blott 8.4% av BNP mot 27.5% i Sverige. Även om vi räknar bort de cirka 2% av BNP i Sverige som går till militären (Hongkong slipper ju det då man står under Kinas beskydd) satsar 3 gånger så mycket som Hongkong på "skolan, vården och omsorgen". Att Sverige av detta skulle ha fått högre kvalitet finns det inga belägg för. Hongkongs studenter har mycket högre resultat i internationella jämförelser. Barnadödligheten är tredje lägst i världen och bara marginellt högre än i Sverige, och medellivslängden ligger högre.
På motsvarande sätt kan vi se hur Washington D.C. låg överlägset högst i US när det gällde skolutgifter i USA. Men när det gäller faktiska resultat så ligger studenterna där lägst i USA. Och mer generellt kan man se att det finns ett negativt samband mellan utgiftsnivån och prestationer.
Det vore nog att gå för långt att säga att ökade utgifter har en negativ effekt på resultaten. Det orsaksamband som finns går nog i den motsatta riktningen (dåliga studentprestationer leder till att politikerna satsar mer). Men det finns inga belägg för att det skulle bli några nämnvärda positiva effekter av ökade statliga utgifter på skolan. Dunderfiaskot för Bushs "No Child Left Behind" satsning är ett exempel på hur en ökning av utgifterna inte resulterat i bättre studentprestationer.
Tillägg: Robin Ekman illustrerar situationen på ett bra sätt. Tur
för Reinfeldt att hans debattartiklar inte är universitetsuppsatser-då hade de dömts ut som plagiat då han inte ens anger varifrån han citerar.
I vad som måste vara en närmast historisk artikel så fördömer en moderatledare kommunalpolitiker som sänker skatten. Det måste vara första gången någonsin-åtminstonde under den tid moderaterna hetat moderaterna. I vilken mån detta utspel är ett utslag av valtaktik för att vända opinionsraset och i vilken mån det är genuin övertygelse är oklart. Förmodligen är det dock huvudsakligen valtaktik (trots att det är nära 46 månader till nästa val) då Reinfeldt är ökänd för att sakna allt som liknar fasta övertygelser.
Det som dock måste framhållas är att det finns inga belägg alls för att ökade statliga satsningar skulle leda till högre kvalitet. I Hongkong ligger den offentliga konsumtionen på blott 8.4% av BNP mot 27.5% i Sverige. Även om vi räknar bort de cirka 2% av BNP i Sverige som går till militären (Hongkong slipper ju det då man står under Kinas beskydd) satsar 3 gånger så mycket som Hongkong på "skolan, vården och omsorgen". Att Sverige av detta skulle ha fått högre kvalitet finns det inga belägg för. Hongkongs studenter har mycket högre resultat i internationella jämförelser. Barnadödligheten är tredje lägst i världen och bara marginellt högre än i Sverige, och medellivslängden ligger högre.
På motsvarande sätt kan vi se hur Washington D.C. låg överlägset högst i US när det gällde skolutgifter i USA. Men när det gäller faktiska resultat så ligger studenterna där lägst i USA. Och mer generellt kan man se att det finns ett negativt samband mellan utgiftsnivån och prestationer.
Det vore nog att gå för långt att säga att ökade utgifter har en negativ effekt på resultaten. Det orsaksamband som finns går nog i den motsatta riktningen (dåliga studentprestationer leder till att politikerna satsar mer). Men det finns inga belägg för att det skulle bli några nämnvärda positiva effekter av ökade statliga utgifter på skolan. Dunderfiaskot för Bushs "No Child Left Behind" satsning är ett exempel på hur en ökning av utgifterna inte resulterat i bättre studentprestationer.
Tillägg: Robin Ekman illustrerar situationen på ett bra sätt. Tur
för Reinfeldt att hans debattartiklar inte är universitetsuppsatser-då hade de dömts ut som plagiat då han inte ens anger varifrån han citerar.
posted by stefankarlsson at 1:11 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home