Våga göra vad?
Det är som sagt alltså valår igen och då är det självfallet också högsäsong för missvisande floskler. Och här är socialdemokraterna (alltså original-sossarna) värst-precis som tidigare.
I EU-parlamentsvalet 2004 minns jag de hade floskeln "Människan före marknaden". Man kan ju fråga sig vad de egentligen tror marknaden utgörs av, om inte just människor. Katter? Robotar? Rymdvarelser?
Och nu har de ett antal affischer med olika fåniga floskler med åtföljande text som alla slutar med att man säger sig vara emot "stora skattesänkningar" eftersom man säger sig vilja att "alla ska vara med".
Den floskel som jag reagerade mest på var "Trygga människor vågar". När sossar som ju hävdar att den tillväxtacceleration som skett det senaste året skett på grund av och inte trots de höga skatterna ska motivera exakt hur det kan vara så att bestraffning av välståndsskapande skulle kunna skapa mer sådant så brukar man hänvisa till det resonemang som finns på den affischen. Nämligen att om folk känner sig trygga de kommer de att våga göra mer vilket då skulle öka tillväxten.
Om man med "trygga människor vågar" försöker få fram att om risken för ett negativt utfall från en viss handling minskas eller elimineras då kommer folk bli mer benägna att utföra denna handling, då är det naturligtvis en helt korrekt observation.
Men detta är ju dock inget som kan på någotvis rättfärdiga påståendet att bidragssystemen ("socialförsäkringarna") skulle främja tillväxten. Tvärtom.
För det som driver på tillväxten det är ju som alla med elementära nationalekonomikunskaper vet, insatser av arbete och kapital samt entreprenörsskap för att koordinera dessa på optimalt sätt.
Exakt hur bidragssystemen skulle göra folk mindre ängsliga inför att våga arbeta, spara eller bli entreprenör är inte riktigt klart, då de ju på intet vis minskar riskerna med det . Man förlorar ju aldrig på att arbeta eller spara. Tvärtom, det bidragssystemen skyddar emot är ju mot de negativa konsekvenser som uppstår om man inte arbetar eller sparar och det bidragssystemen då gör är att öka folks benägenhet att avstå från att arbeta och/eller spara.
Det råder ju faktiskt en bred enighet om att en viktig anledning till det extremt höga sparandet i Kina är bristen på bidragssystem där, något som i sin tur drivit på tillväxten där.
De enda som potentiellt kan förlora på att utföra välståndsskapande handlingar är ju företagare/entreprenörer som ju satsar sina sparpengar och/eller lånade pengar och som riskerar att förlora dessa. Men ironiskt nog är ju dessa nästan de enda som i socialdemokratins Sverige inte får någon ersättning om saker skulle gå snett. De riskerar att förlora hela sin insats och att deras arbetsinsatser för företaget också ska bli obelönade, men de har inget som helst skyddsnät bortsett från det ytterst magra socialbidraget.
Det torde därför stå klart att bidragssystemen definitivt inte gynnar tillväxten och att den tillväxt som sker sker trots dessa och skulle ha varit högre utan dem.
I EU-parlamentsvalet 2004 minns jag de hade floskeln "Människan före marknaden". Man kan ju fråga sig vad de egentligen tror marknaden utgörs av, om inte just människor. Katter? Robotar? Rymdvarelser?
Och nu har de ett antal affischer med olika fåniga floskler med åtföljande text som alla slutar med att man säger sig vara emot "stora skattesänkningar" eftersom man säger sig vilja att "alla ska vara med".
Den floskel som jag reagerade mest på var "Trygga människor vågar". När sossar som ju hävdar att den tillväxtacceleration som skett det senaste året skett på grund av och inte trots de höga skatterna ska motivera exakt hur det kan vara så att bestraffning av välståndsskapande skulle kunna skapa mer sådant så brukar man hänvisa till det resonemang som finns på den affischen. Nämligen att om folk känner sig trygga de kommer de att våga göra mer vilket då skulle öka tillväxten.
Om man med "trygga människor vågar" försöker få fram att om risken för ett negativt utfall från en viss handling minskas eller elimineras då kommer folk bli mer benägna att utföra denna handling, då är det naturligtvis en helt korrekt observation.
Men detta är ju dock inget som kan på någotvis rättfärdiga påståendet att bidragssystemen ("socialförsäkringarna") skulle främja tillväxten. Tvärtom.
För det som driver på tillväxten det är ju som alla med elementära nationalekonomikunskaper vet, insatser av arbete och kapital samt entreprenörsskap för att koordinera dessa på optimalt sätt.
Exakt hur bidragssystemen skulle göra folk mindre ängsliga inför att våga arbeta, spara eller bli entreprenör är inte riktigt klart, då de ju på intet vis minskar riskerna med det . Man förlorar ju aldrig på att arbeta eller spara. Tvärtom, det bidragssystemen skyddar emot är ju mot de negativa konsekvenser som uppstår om man inte arbetar eller sparar och det bidragssystemen då gör är att öka folks benägenhet att avstå från att arbeta och/eller spara.
Det råder ju faktiskt en bred enighet om att en viktig anledning till det extremt höga sparandet i Kina är bristen på bidragssystem där, något som i sin tur drivit på tillväxten där.
De enda som potentiellt kan förlora på att utföra välståndsskapande handlingar är ju företagare/entreprenörer som ju satsar sina sparpengar och/eller lånade pengar och som riskerar att förlora dessa. Men ironiskt nog är ju dessa nästan de enda som i socialdemokratins Sverige inte får någon ersättning om saker skulle gå snett. De riskerar att förlora hela sin insats och att deras arbetsinsatser för företaget också ska bli obelönade, men de har inget som helst skyddsnät bortsett från det ytterst magra socialbidraget.
Det torde därför stå klart att bidragssystemen definitivt inte gynnar tillväxten och att den tillväxt som sker sker trots dessa och skulle ha varit högre utan dem.
posted by stefankarlsson at 5:54 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home